Vandring längs en stig av minnen

Var ute och gick en lång runda ikväll. Begav mig ut mot okända mål runt halv åtta ikväll.
När jag var hemma igen lite innan halv tio så hade jag hunnit med en massa nostalgiska platser. Min vandring gick ner mot furutorpsbacken. När jag väl var där gick jag mot närlunda, gick förbi de 2 ålderdomshemmen jag jobbat på. Väl där genom kom jag till en lite mer känslomässig plats.
Jag blev så glad och varm inombords.
Jag befann mig helt plötsligt nere i Jordbodalen, vid ankorna och vattnet. Där jag varit så många gånger förr när jag var liten. Var där ofta ihop med Johan och mormor.
Jag gick längs stigen som låg precis intill vattnet. Satte mig på en bänk, jag satt där och tänkte, såg tillbaka och bara mådde bra.
Var väldigt mycket tankar i huvudet, minns att vi allt som oftast hade någon gammal brödbit som vi slängde till ankorna..
Dessa små saker i livet som man minns, som gör att man mår bra. För finns det något som jag inte vill. Det är att glömma.
Det var en skön känsla, jag tänker gå dit och finna den igen. Gärna ofta.

Nu vet jag att allt finns kvar, jag kan gå dit och må bra

jag har hittat mitt smultronställe igen....